Ju längre tiden går, ju mer längtar jag bort. Bort härifrån. Bort från allt.
Bort från den här stan. Bort från alla människor som tror dom vet nått som dom egentligen inte har en jävla aning om.

Jag är så less på att kliva upp varje morgon och dra på ett fakesmilie och låsas som att allt är bra när egentligen ingenting känns speciellt bra. Jag är less på att bo i en stad som jag velat flytta ifrån sen jag va 13 år.

Handen på hjärtat så är jag såå sugen på att flytta härifrån. Den tanken är läskig, skrämmande men samtidigt spännande. Varför inte? Vad har jag som håller mig kvar? Ska jag nångång flytta härifrån så är det väl nu jag ska passa på.

Äsch, vem försöker jag övertala. Klart jag ska flytta. Det har jag juh redan bestämt mig för.