Jag har nog lyssnat på den här låten 15 gånger bara idag. Den är ärlig, tuff, rå och hård. Men samtidigt mjuk och fin. Handlar om en kille som åker ut i krig. Han berättar hur han lär sig kriga, hur han skjuter en tjej och hur stolt dom ska vara när han kommer hem. Att han bär flaggan till sin grav. För det är det enda han litar på.

Lyssna på låten. Om å om igen så förstår ni. Videon till låten är minst lika bra som låten.
Man blir rädd. Berörd. Förtvivlad. Ledsen. Arg.

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust