Idag är en riktig skitdag. Både jag och min vapendragare Angelica har det. Vädret suger, mycket att göra på jobbet, måste troligen stänga imorn fast att ja skulle sluta efter lunch.
Sen ä ja fortfarande lite småsur för att ja va tvungen och komma in på jobbet igår när jag skulle va ledig hela dan.

Inte nog med det så ha jag träningsvärken from hell i mina lår.

Dagar som igår får mig verkligen att uppskatta alla fina människor jag har runtomkring mig.

Idag är ja extra tacksam för min fina fina bonusfamilj.

Ernas mamma som första gången hon träffar mig säger att jag få bo där hur länge jag vill, att jag alltid är välkommen dit. En sån människa som varit med om så mycket i sitt liv, men ändå är så glad och positiv och en helt fantastisk människa.

Lilla fina Selma som säger att det är klart jag ska följa med på den ena och det andra, "för jag är en del av familjen". Hon den lilla ungen som fick mig och skratta när ja egentligen bara ville ligga och gråta.

Och självklart min fina Erna, som jag inte vet vad jag hade gjort utan. You Are My Rock. När jag och Robert gjorde slut va det hon som tog hand om mig, hon som gav mig någonstans att bo, hon som tvingade mig att göra roliga saker för att glömma allt för ett tag, hon som tröstade mig när jag va ledsen och som fick mig att skratta igen. Och för det är jag dig evigt tacksam ♥

Jag vet inte vad jag hade gjort utan dessa fina människor. Det är såna här människor jag ser upp till, och jag hoppas att jag en dag blir lika omtänksam som Erna och hennes familj. Att jag en dag kan betyda lika mycket för nån som dom gör för mig idag.

Och jag hoppas, med hela mitt hjärta, att ni vet hur mkt jag uppskattar allt ni gör och att ni bara finns där. ♥ För vad vore jag utan era andetag?

Ikväll har fröken Aronsson varit ute och sprungit. (Okej, joggat. Men sprunge låter coolare).

Broarna runt blev det. Och vet ni hur många gånger jag stanna för att gå? 2 korta bitar! Asså dä ä så bra för att vara mig så det finns inte.

Jag har gett mig fan på att jag en vacker dag ska palla och springa (ja okej, jogga) hela vägen runt. Det är mitt första mål. Mitt andra är att göra det på under 30 minuter. Som ni se nu så gick det juh inte så jätte fort direkt.. Men då kan det bara bli bättre!


Det svarta jag kleta dit är alltså det jag gick. Ny bron tar fan knäcken på mig, den är så lång och seg uppför. Så hur jag ska orka fortsätta JOGGA efter den är för mig en gåta.. Sen gick jag det sista uppför järnvägstrappen, över busstation och uppför mördarbacken. Sen spurta ja (okej det va och ta i..) sista biten.