Ojoj vilket drama det blev bara för jag sa vad jag tyckte. Inte för att jag hade väntat mig nå annat men.

Såhär är det, jag tänker inte sitta och vara tyst och ge dom nån slags respekt när dom inte kan ge mig det. JAG tycker att det är jävligt fel att sitta med sin nya tjej och kolla på film med tända ljus i hela lägenheten när han VET att jag ska komma och hämta grejer, 2 veckor efter vi gjort slut!

Jag är inte arg för att det är slut, för det är inget man kan göra något åt. Och jag är inte arg för att han ha träffa nån nyare "bättre". Men jag är jävligt pissed off på hur man sköter en sånhär grej.
Hur kan det vara jag som får all skit när det är han som dumpar mig, han som slänger ut mig och förvänta sig att jag ska va ute på några dagar? Han som ljugit mig rätt upp i ansiktet flera gånger?
Hur kan det vara mitt fel? Kan nån snälla svara på det. För jag förstår inte.

Och vad förvänta ni er? Att jag ska vara glad för hans skull? Det hoppas jag verkligen att jag en dag kommer vara. Men just nu är jag förbannad. Ledsen. Sårad. Arg. Förstörd.
Jag blir dumpad och hela mitt liv går i 1000 bitar medans han bara byter tjej och fortsätter sitt liv som om inget hänt? Det verka inte röra han i ryggen. Dom 3 år vi va tillsammans betydde inte mer än att han bara behöver 1 dag för att komma över det.
Hur tror ni det känns för mig?
Är det verkligen så konstigt att jag reagerar som jag gör? Att jag känner det jag känner? Säger det jag säger? och skriver det jag skriver?

Och ja, jag är väl en omogen, feg och vek människa som skriver här. Men är man så mycket mer mognare när man säger att man önskar man vore otrogen för att det vore så skönt och kasta det i ansiktet på mig?

Att jag förlora sympati för att jag skriver vad jag tycker. Men vet ni vad? Jag vill inte ha någon sympati, jag vill inte ha "stackas dig gumman", jag vill inte att nån ska tycka synd om mig. Men jag vill ändå att nån ska förstå att jag mår skit. Det är anledning till att jag säger/skriver/gör det här.
Och jag är säker på att en dag när jag kommit över allt det här så tycker jag oxå att det här är jävligt onödigt skrivit. Men inte just nu.
För jag är så inåt helvet sårad.

I'm falling apart, I'm barely breathing
With a broken heart that's still beating